Oj vad hände med mitt bloggande?? Jag var såå pepp på att blogga, men plötsligt kom livet ifatt och jag blev jättetrött och sjukskriven för utbrändhet. Sedan i januari har jag varit hemma och mest legat på soffan och återhämtat mig. Så småningom blev det arbetsträning och där befinner jag mig nu i livet.

Sedan jag har börjat komma tillbaka igen, så har jag fortsatt lite smått att jobba med mitt hudvårdsföretag, varit gäst i en podd som heter ”Livet med häst”, och för fem veckor sedan damp en rescuehund ner i vårt hem.

Att gästa podden var väldigt roligt och nervöst. Det är min vän Marie Wolter som driver den, och hon är hästmänniska ut i fingerspetsarna som jag är hundmänniska. Vi kombinerade våra kunskaper och krafter, och jag fick prova att klickerträna hennes hästar. Den som vill lyssna på avsnittet, kan hitta podden på Spotify.

Jag har länge tänkt på att skaffa en till hund. Min sheltie Bilbo har levt som ensamhund i snart fyra år nu, och jag tror att han älskar att stå i centrum själv men ändå saknat en kompis i vardagen. När han flyttade in så fanns det två äldre sheltiefarbröder i familjen. För snart fyra år sedan gick Mille bort och sedan dess har Bilbo varit ensam herre på täppan.

Först och främst har jag letat efter en lämplig sheltie, men inte hittat någon som passar in i vår familj och det som jag söker hos en hund. Av en slump dök det upp en helt annan hund på en rescuesida. Och nu har det flyttat in en bordercollietik från Irland… Det är ett äventyr att både byta ras och att dessutom ta en rescue som har en relativt okänd bakgrund.

När jag hade bestämt mig så började en nervös väntan. Från Irland till Frankrike åkte hundarna båt och sedan längs vägarna upp genom Belgien och Danmark, och så från södra Sverige och hit. Det var storm ute på havet mellan Irland och Frankrike, så resan blev försenad med något dygn och sedan var det trafikproblem i Tyskland. Men så anlände bussen med hundarna och en skara förväntansfulla människor stod och väntade på att få första mötet med sin nya fyrbening.

Shannon som hon heter, kom som ett yrväder och har vänt upp och ner på vår lilla familj :).

Shannon är döpt efter en flod som flöt förbi hennes fosterhem, och hon har fått behålla sitt namn eftersom jag anser det är en del av hennes historia, det lilla som är känt av den.

Att börja med en rescue är som att börja med någon som står på minus och inte bara på noll. Hon har behövt lära sig att bo inomhus i en möblerad lägenhet för det har hon inte gjort förrän hon kom till rescuet. Jag tror att hon har bott i en lada alternativt instängd i något trångt utrymme, för hon har haft panik för att bli instängd i små utrymmen. Men det är bättre nu, då vi har tränat på det. Som tur är, så är hon ung och beteenden har inte satt sig så djupt ännu.

Bilbo är lagom tacksam, för hon är ”typ ok men ändå jättejobbig och tar mattes uppmärksamhet”, enligt honom :).

Hoppas ni alla har en fin dag!

Under veckan som har gått, så har jag haft lite brist på energi, men har ändå hållit min första onlinevisning med de kosttillskott och hudvårdsprodukter som ingår i mitt företag inom hälsa och skönhet. Jag går även en livscoachutbildning och har läst en del kursmaterial som ingår där.

Med Bilbo har jag tränat lite lydnad och anmält oss till en tävling lite längre fram. Han gör stadiga framsteg med att kunna lägga sig på kommando under fjärrdirigeringen och han har också börjat uppskatta apporteringen. Han har verkligen haft svårt för att vilja ens ta något i munnen från början, men med lek och positiv uppmuntran så har det kommit steg för steg.

Jag håller på och lär mig mer finesser med datorn, och nedan har jag spelat in en kort video med en liten övning för hund och delar den från youtube med er. Ni får ha överseende med att det inte är så bra filmat, men jag håller som sagt på och lär mig. Tyvärr kom inte det sista jag sade med, upptäckte jag men ordet som saknas är ”tips” :). Ni får hålla till godo ändå, med min amatörmässiga video! 🙂 🙂 Livet är inte perfekt och jag tycker man kan dela med sig lite av inte fullt så perfekta saker också :).

Kram på er!

Dagen började med en sovmorgon och sedan vågade man knappt titta ut för att se om stormen hade kommit ännu. Men ingen storm i sikte, så vi åkte med några vänner och gick en promenad med hundarna och sedan blev det fika på Espresso House. Efter det passade vi på att träna hundarna lite i centrummiljö, och det blev bra socialträning för alla hundarna. Jag är ett fan av mycket socialträning när det gäller hundar. Från det att de är valpar så vistas jag gärna i olika miljöer för att träna hunden att kunna hantera allt från bullrande tåg och en massa människor i stadsmiljö, till får och hästar på landet. De ska även kunna ligga lugnt när man tex fikar eller gör något i en lite halvstökig miljö. Numera är det lättare att få ta med sig hunden in på vissa ställen, och självklart ska man göra det med respekt för andra människor som kanske inte alltid gillar djur. Men Bilbo är en mycket lugn och trevlig hund att ha med sig, för han är inte så intresserad av något annat än sin matte och han är väldigt lätthanterlig på alla vis. Det är även hans hundvänner, så alla uppför sig väl som tur är.

Efter fikastunden på Espresso House, så tränade vi lite lydnad i centrumet. Och fick till en gruppbild på hela gänget:

Nu har jag en nöjd och glad hund här hemma som vilar i soffan och jag behöver inte ha dåligt samvete om jag inte går en lång promenad i den annalkande snöstormen som vi snart kommer att ha vinandes runt knuten.

Varför är det så svårt ibland att vara snäll mot sig själv? Jag kommer på mig själv med att få dåligt samvete helt i onödan. Som tex att ta en rejäl sovmorgon, och så vaknar man och tittar på klockan och tänker ”oj, nej men varför har jag sovit såhär länge, nu har ju hela förmiddagen gått!” Istället för att tänka, att ”det här var skönt, det behövde jag!”

Eller att man tänker på allt man skulle/borde ha gjort men som inte har blivit av eller hunnits med. Istället för att tänka ”men kolla, det här har jag ju faktiskt gjort istället och det var också bra!” Och även om man inte har gjort någonting, utan bara suttit i soffan och tittat på en serie eller helt enkelt tittat in i väggen, så kanske det var exakt det man behövde just då, och då behöver man inte slå på sig själv för allt som inte blev av.

Vi uppfostras till att alltid försöka vara snälla mot andra och man säger inte vad som helst till någon annan, eftersom man inte vill såra någon eller vara elak. Men kanske borde vi även uppfostra våra barn och oss själva till att faktiskt även behandla sig själv på ett snällt sätt. Den gyllene regeln säger att ”allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem”. Den regeln hittar man i olika formuleringar i nästan alla religioner. Men den borde även gälla för att ”allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska du också göra för dig själv”. Om din bästa vän berättar att hen har sovit alldeles för länge och inte fått någonting gjort på hela dagen, så säger man ju inte ”Gud vad lat du är, det var ju inte så bra gjort!” Utan antagligen säger man något i stil med ”Men det behövde du nog, och du som är så flitig annars kan gott koppla av lite”. Så varför säger man inte så till sig själv?

Sovmorgonen är naturligtvis bara ett exempel, det finns ju tusentals andra situationer som andra kanske kan relatera bättre till. Men jag tror att ni förstår vad jag är ute efter.

Så på sista tiden har jag börjat tänka att jag faktiskt ska vara snäll mot mig själv och inte klaga på allt jag inte har gjort eller att det har tagit för lång tid att få det gjort, eller att jag borde göra/vara mm. För i förlängningen så är tankarna kopplade till vårt mående och till hur vårt liv gestaltar sig. Vill jag leva med en massa dåligt samvete, eller vill jag leva med att jag faktiskt alltid gör så gott jag kan och det är bra nog?

Så tänk på det: var snäll mot dig själv varje dag och se om det kan bidra till någon liten förändring i ditt liv!

Efter en vecka med förkylning och några dagar med intensiv inläsning av material som hör till min livscoachutbildning, så är jag igång med denna blogg! Jag kommer att blogga om ditt och datt rörande andlighet, hälsa, dagligt liv och säkert kommer min hund att förekomma ganska ofta. Djur ligger mig varmt om hjärtat och pälsklingen spelar en huvudroll i mitt liv :).

Vem är då jag som ligger bakom denna blogg? Jag är en kvinna i 50+-åldern som älskar djur, människor, utveckling och försöker blanda in en stor portion andlighet i vardagslivet. Min hund och jag har ständiga konversationer och som en naturlig följd så ligger djurkommunikation mig varmt om hjärtat. Andra intressen är hälsa och hudvård med ett holistiskt synsätt. Jag har ett ”vanligt” jobb inom omsorgen men utbildar mig som sagt till livscoach både för min egen personliga utveckling och för att kunna hjälpa andra så småningom.

I lördags var jag, en kompis och min hund Bilbo iväg och tävlade agility med blandade resultat. Disk i ett lopp och fem fel i andra loppet, som min kompis sprang med Bilbo. Jag tränar och tävlar en del med honom, och det kommer säkert att förekomma en del inlägg om detta.

Idag har vi varit och tränat tävlingslydnad och Bilbo strålade av självförtroende och glädje. Mitt mål är alltid att han ska känna sig som världsmästare, även om det går sisådär. Hans självförtroende har blivit starkare och starkare med åren, så nu tycker han att han är bäst i princip på allt!

Ja det är nog allt för denna gång. Hoppas att ni vill hänga med oss i vårt liv och att ni har lite överseende med att det är lite trevande såhär i ett första inlägg!

Jag är en djurälskande person som gärna umgås med alla djurarter som finns. Min hund är den viktigaste varelsen i mitt liv, samt mina fyra fåglar. Jag är en holistisk entreprenör inom hudvård och hälsa, och utbildar mig också för närvarande till livscoach. Jag tror på att ständigt försöka utvecklas som person och jag går/har gått kurser inom det andliga och mediala området. Följ med på min resa genom livet! Kanske kan du känna igen dig, få ett gott skratt eller helt enkelt bara hitta något som får dig att fundera och bli engagerad… vem vet? 🙂