Varför är det så svårt ibland att vara snäll mot sig själv? Jag kommer på mig själv med att få dåligt samvete helt i onödan. Som tex att ta en rejäl sovmorgon, och så vaknar man och tittar på klockan och tänker ”oj, nej men varför har jag sovit såhär länge, nu har ju hela förmiddagen gått!” Istället för att tänka, att ”det här var skönt, det behövde jag!”

Eller att man tänker på allt man skulle/borde ha gjort men som inte har blivit av eller hunnits med. Istället för att tänka ”men kolla, det här har jag ju faktiskt gjort istället och det var också bra!” Och även om man inte har gjort någonting, utan bara suttit i soffan och tittat på en serie eller helt enkelt tittat in i väggen, så kanske det var exakt det man behövde just då, och då behöver man inte slå på sig själv för allt som inte blev av.

Vi uppfostras till att alltid försöka vara snälla mot andra och man säger inte vad som helst till någon annan, eftersom man inte vill såra någon eller vara elak. Men kanske borde vi även uppfostra våra barn och oss själva till att faktiskt även behandla sig själv på ett snällt sätt. Den gyllene regeln säger att ”allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem”. Den regeln hittar man i olika formuleringar i nästan alla religioner. Men den borde även gälla för att ”allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska du också göra för dig själv”. Om din bästa vän berättar att hen har sovit alldeles för länge och inte fått någonting gjort på hela dagen, så säger man ju inte ”Gud vad lat du är, det var ju inte så bra gjort!” Utan antagligen säger man något i stil med ”Men det behövde du nog, och du som är så flitig annars kan gott koppla av lite”. Så varför säger man inte så till sig själv?

Sovmorgonen är naturligtvis bara ett exempel, det finns ju tusentals andra situationer som andra kanske kan relatera bättre till. Men jag tror att ni förstår vad jag är ute efter.

Så på sista tiden har jag börjat tänka att jag faktiskt ska vara snäll mot mig själv och inte klaga på allt jag inte har gjort eller att det har tagit för lång tid att få det gjort, eller att jag borde göra/vara mm. För i förlängningen så är tankarna kopplade till vårt mående och till hur vårt liv gestaltar sig. Vill jag leva med en massa dåligt samvete, eller vill jag leva med att jag faktiskt alltid gör så gott jag kan och det är bra nog?

Så tänk på det: var snäll mot dig själv varje dag och se om det kan bidra till någon liten förändring i ditt liv!