Oj vad hände med mitt bloggande?? Jag var såå pepp på att blogga, men plötsligt kom livet ifatt och jag blev jättetrött och sjukskriven för utbrändhet. Sedan i januari har jag varit hemma och mest legat på soffan och återhämtat mig. Så småningom blev det arbetsträning och där befinner jag mig nu i livet.

Sedan jag har börjat komma tillbaka igen, så har jag fortsatt lite smått att jobba med mitt hudvårdsföretag, varit gäst i en podd som heter ”Livet med häst”, och för fem veckor sedan damp en rescuehund ner i vårt hem.

Att gästa podden var väldigt roligt och nervöst. Det är min vän Marie Wolter som driver den, och hon är hästmänniska ut i fingerspetsarna som jag är hundmänniska. Vi kombinerade våra kunskaper och krafter, och jag fick prova att klickerträna hennes hästar. Den som vill lyssna på avsnittet, kan hitta podden på Spotify.

Jag har länge tänkt på att skaffa en till hund. Min sheltie Bilbo har levt som ensamhund i snart fyra år nu, och jag tror att han älskar att stå i centrum själv men ändå saknat en kompis i vardagen. När han flyttade in så fanns det två äldre sheltiefarbröder i familjen. För snart fyra år sedan gick Mille bort och sedan dess har Bilbo varit ensam herre på täppan.

Först och främst har jag letat efter en lämplig sheltie, men inte hittat någon som passar in i vår familj och det som jag söker hos en hund. Av en slump dök det upp en helt annan hund på en rescuesida. Och nu har det flyttat in en bordercollietik från Irland… Det är ett äventyr att både byta ras och att dessutom ta en rescue som har en relativt okänd bakgrund.

När jag hade bestämt mig så började en nervös väntan. Från Irland till Frankrike åkte hundarna båt och sedan längs vägarna upp genom Belgien och Danmark, och så från södra Sverige och hit. Det var storm ute på havet mellan Irland och Frankrike, så resan blev försenad med något dygn och sedan var det trafikproblem i Tyskland. Men så anlände bussen med hundarna och en skara förväntansfulla människor stod och väntade på att få första mötet med sin nya fyrbening.

Shannon som hon heter, kom som ett yrväder och har vänt upp och ner på vår lilla familj :).

Shannon är döpt efter en flod som flöt förbi hennes fosterhem, och hon har fått behålla sitt namn eftersom jag anser det är en del av hennes historia, det lilla som är känt av den.

Att börja med en rescue är som att börja med någon som står på minus och inte bara på noll. Hon har behövt lära sig att bo inomhus i en möblerad lägenhet för det har hon inte gjort förrän hon kom till rescuet. Jag tror att hon har bott i en lada alternativt instängd i något trångt utrymme, för hon har haft panik för att bli instängd i små utrymmen. Men det är bättre nu, då vi har tränat på det. Som tur är, så är hon ung och beteenden har inte satt sig så djupt ännu.

Bilbo är lagom tacksam, för hon är ”typ ok men ändå jättejobbig och tar mattes uppmärksamhet”, enligt honom :).

Hoppas ni alla har en fin dag!